Simsäsongen för mig är i det närmaste över även om jag tänkt mig klara av något pass till här och där fram till sommaren. Avslutningen med SM i Jönköping måste betraktas som en framgång. Tre personliga mastersrekord på tre individuella starter och ett SM guld i lag, mitt första. Topp! Ändå var jag missnöjd efter första dagens tävlande. Låt mig utveckla.
50 fritt första gren, första passet på lördagen är alltid knepigt. Pang på i första loppet och jag har som masters alltid gjort hyggligt ifrån mig och förbättrat mig år från år, så även denna gång. 26.53, pers, tre hundradelar bara men pers. Man kan inte vara missnöjd. Nu hade jag kvällens lagkapp 4×50 fritt att se fram mot. Ett lopp där jag verkligen ville prestera. Vårt lag hade bästa anmälningstid, men ingen riktig chans på svenska rekordet. Jag simmar andra sträckan, får till en start som är sådär, en dålig vändning och överhuvudtaget ett rätt kasst lopp. 26.47 med flygande start, jag borde kunnat sätta ditt en 25:a först. Svag prestation, men ett glänsande resultat. Vi vann! Första SM-guldet. Men jag hade väldigt svårt att vara glad.
Första grenen på söndagen är 100 fritt. Förbereder mig som jag vill och när jag står på startbryggan har jag en ordentligt plan hur loppet ska genomföras. Häng på han på banan innanför. Öppna fort utan att rusa första 25, våga trycka på ordentligt mot 50 och gå hårt mot 75. Sista 25 är trötthet, mjölksyra och bita ihop. 59.20 (27.97). Är otroligt nöjd med detta lopp. Ett av topp tre som masterssimmare. Inte bara att gå under minuten som var oväntat, utan hur jag genomförde loppet. Att verkligen utmana sig själv, göra som man tänkt, se bort från smärtan (nåja) och komma i mål med det. Ett toppen prestation. Belönas ”bara” med en 6:e plats.
Slutsats. Når man ett bra resultat ska man glädjas och inte tjura som jag gjorde på lördagskvällen. Men lyckokänslan efter en riktig topprestation är fantastisk och de förändras inte med att åren går. Glädje! Men det blir längre mellan gångerna så man får passa på och njuta.
