Tullinge Rogaining 2013

Per och David ritar kartor

Ringer Per kvart över nio. Sitter i bilen och är på väg att lämna Täby. Det regnar och är fyra grader kallt (eller varm om man vill vara sån). Är på väg till årets första tävling och snö ligger tjock i norrslutningarna.
På plats 45 minuter senare på Brantbrinks IP. Inne i Tullinge orienteringsklubbs klubbstuga är det förberedelser och kartritning som som gäller. Då lagets två andra medlemmar kan tillräknas som semiproffs på denna aktivitet tillför jag några hummande och försöker förbereda mig så gott jag kan. Går och hämtar cykeln och packar ryggsäck.

Flottsbrobackens topp.

Start 11.oo. Per orienterar såklart. David och jag cyklar. Första kontrollerna på idel kända vägar i Tullinge och hela första timmen känns bra. Första riktiga utmaningen är klättringen uppför Flottsbrobacken och den påföljande nedkörningen. Rutten finns här.

Fika. Varmt kaffe. Gott.

Sen blir det ett rätt jobbig stund på västra sidan av Tullingesjön. Valet faller på den kortare med väldigt snöiga vägen genom skogen som. Den brukar vara rätt knepig på sommaren. Kommer så småning om fram vid Tumba och gamla Alfa Laval. Nu blir de en del asfaltsåkning runt Storvreten och Vårsta. Innan vi vänder öster ut mot Lida, och nu börjar man bli ordentligt trött. Situation räddas av en längre vila med kaffepaus. Gör gott för frusna fingrar och tår.

Trööta ryttare efter målgång

Mot Lida går det på mestadels grusväg som blir rätt snöig och isig sista biten. Per får haveri på backväxeln då vajern går av och tvingas köra sista 40 minuterna på minsta kransen back. Tror ni han gnäller? Inte ett ord, bara då det slirar i snö. Från Lida är det kortaste asfaltsvägen mot Brantbrink som gäller. Målgång åtta minuter förre gong gongen och en fjärdeplats som placering. Klart godkänt.

Så här efteråt känns det förstås väldigt bra, trotts att man är rätt mörbultad dagen efter. Men under tiden kan man verkligen fråga sig varför. Det är kallt och blött. Tårna känns som isbitar och handskarna är plaskblötta. Men någonstans är det ändå roligt.
Tack Per och David för en bra början på cykelsäsongen 2013!

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *