Jag brukar ha svårt att hålla igång träningen under hösten och vintern men kan denna vinter, inte utan belåtenhet, räkna ihop över dussinet träningspass sen julledighetens början. En blandad kompott av 2/3 simning och 1/3 skidåkning är mitt recept.
Har dessutom på allvar börjat tänka på vad jag stoppar i mig, speciellt efter träningen. Jag har alltid haft åsikten att när man tränat har man varit duktig och då kan man äta i stort vad man vill. Riktigt så verkar det förstås inte fungera och efter att studerat saken något (knappast på någon expertnivå) så verkar följande fungera bra på en +40 åring till gubbe.
Efter ett cirka en timmes konditionspass behöver kroppen både kolhydrater och protein, och för att återhämtningen inte ska bli längre än nödvändig bör (ska) det inte gå mer än 30-45 minuter efter träningen innan man får i sig i alla fall en del.
Mängden då? Jag tycker denna tumregel är bra. Ta den egna vikten och gör om till gram. För min del cirka 82. 75% av detta ska vara kolhydrater, alltså ungefär 60 gram och 20-25% protein (15-20 gram). Att få i sig kolhydraterna är inga svårigheter och räknar kolhydrater gör vi i sömnen hemma hos oss (dottern Rebecka 8 år har diabetes). Två vanliga smörgåsar med pålägg täcker in kolhydratbehovet. Proteinet är det lite värre med. Sex deciliter mjölk är inget riktigt bra alternativ, två kokta ägg när man kommer hem fungerar, men har inte på allvar övervägt att sätta i mig lite grisfötter eller ett hekto löjrom i bastun efter simningen. Här finns en lista med proteinmat. Valet har fallit proteindricka, för min del Vitargos. Kroppen suger i sig denna ”sörja” som en svamp i bastun och sen brukar jag ta en apelsin eller så när jag kommer hem. Inget onödigt ätande och hyggligt pigg dagen efter.
[Det här fungerar för skidåkning och simning, som är både kondition- och styrketräning, eller mer fritt uttryckt; gnetträning.]