Trannel Tours första evenemang har under helgen 5-6 maj klarats av med en ordentlig cykeltur på vägar, stigar, skogar och kohagar väst och sydväst om Tullinge.
Det måste först erkännas att Trannel Tours är en verksamhet som bedrivs fristående från webplatsen och initiativtagare och genomförare av detta lysande och lyckade evenemang var Per Lengqvist.

Sex stycken raska män ställde upp med pumpade  däck och självförtroende strax efter 13 på lördagförmiddag. Per, Magnus, David, Erik, Peter (med för dagen tysk brytning) och Lennart. Målet är Håknäs vandrarhem utanför Järna och då ska Södertälje passeras.

Först milen och timmen går genom skogen mellan Tullinge och Vårsta på stigar och småvägar. Per är den som orienterar och håller taktpinnen och är noga med att höra efter att alla mår bra och att cyklarna är hela. Efter Vårsta blir det mer asfalt och grusväg, farten ökar något utan att tempot stegras. Sista biten in mot Södertälje blir en blåsig och lite kall motvindshistoria parallellt med kanalen. Alla är överens om att vi förtjänar en kopp kaffe och en stor tårtbit. Vi har faktiskt cyklat 25km och hållit igång i två timmar.

Fika paus avklarad och vi sätter kurs söder ut. Första biten ut ur Södertälje får vi sällskap av en äldre man som dra riktigt tunga växlar i uppförsbacken. Han döps snabbt till kofots Kalle. Här är ända gången det regnar en liten stund, samtidigt som solen skiner!? Färden går under E20 och en liten bit efter stranden på sjön Måsnaren.  Vi passerar Tvetagårdens vandrarhem och följer sen Ålösterströmsvägen söderut. Vi viker så småningom in i skogen och följer Sörmlandsleden 4km i skogen. Klart besvärligt att cykla, Per visar vem som är absolut är tekniskt starkast och Erik håller upp tempot. Ingen säger ett ord om att det är kallt, tvärtom, det droppar friskt under hjälmarna. Per frågar inte lika frekvent om alla mår bra och om cyklarna är hela.

Lennart i skogen

Väl ute på en liten skogsväg blir det rådslag huruvida vi ska fortsätta den lång- och mödosamma vägen i skogen eller om ta den mer lättcyklade skogsvägarna fram till vårt mål, Håknäs. Tre och en halvtimme i sadeln känns och någon dra fram den sanna devisen ”de är ju en dag imorgon också…”, det blir alltså skogsvägarna.

Dag två – den stora ko dagen
Söndagen startar med en rejäl frukost. Klart, något blåsigt och kyligare vänder. Vi lämnar vandrarhemmet vid 9.30.
– Hur det kändes att sätta sig på cykelsadeln?
– Schööööönt!
Som vår nu allt mer tyskbrytande Peter sa.
Färden går vidare, vi korsar E4:an västerut på Saltåkvarn (ko) bron  och tar oss söderut på grusvägar till att börja med, och som sedan övergår till asfaltskörning. Vi korsar E4:an en gång till och kör förbi Hölö kyrka, siktet är inställt Mörkö.  Bron till Mörkö nås efter 15km och 45 minuterna cykling. Nu har alla kommit igång och känner sig sugna på ett nytt litet  äventyr efter Sörmlandsleden. Nu j-klar ska det cyklas i skogen!
Efter cirka 200 meter visar det sig att leden går genom en obestämt stor kohage. Då ingen erkänner sig ha koskräck äntrar vi in. En flock kor står i ett hörn och gör det kor gör och vi ska inte riktigt åt det hållet. Sex stycken UFO cyklister blir dock för mycket för koflocken och när vi kommit halsvägs över fältet ger de sig av i precis den riktning vi ska. Fältet visar sig för övrigt vara extremt jobbigt att cykla på då det är sankt.  Nöjda når vi fast mark på fältets andra sida.

UFO cyklister på väg genom kohage

Korna har då grupperat om, kalvarna längst bak och några stora stöddiga i de främre leden som morskt närmas sig oss. Fem 08:or retirerar och börjar fundera på hur man ska ta skydd. Då kliver Peter fram, och eftersom han är från Gotland förutsätter vi andra att han vet vad han gör. Några barska kommenderingar på gotländska med tysk brytning får korna att ge upp. De flyr mot närmaste slänt och skogsdunge. Seger! Vi kan fortsätta framåt och föser korna framför oss tills vi bara kan höra dem. Vi kan till och med kosta på oss en ordentlig paus inne i kohage.

Kofösar kungen Peter till höger med Per och Lennart som två hang-arounds.